En första Lidingö Golfklubb (LGK) bildades redan den 1 november 1924 med avsikt att anlägga en bana vid Sticklinge gård. Det var överstelöjtnant Axel Poignant som på ett möte i Samskolans aula redogjorde för förutsättningarna för en golfbana på ön. Han hade under sin tjänstgöring i engelska armén bytt ut tennis mot golf och blivit en stor golfentusiast. En bana skissades av den engelske banarkitekten H G. MacDonald.
Klubben blev dock bara ett år gammal eftersom Stockholms Golfklubb (SGK), stiftad 1904 som nummer 2 i Sverige, hade tröttnat på sin bana och letade efter alternativ fann att Lidingöbanan skulle kunna bli en riktigt fin bana. Ett samgående mellan LGK och SGK blev aktuellt. Medlemmarna i den nybildade LGK ett femtiotal – invaldes 4 juni 1925 i SGK och därmed upphörde den första LGK.
Stockholms Golfklubb skrev därefter kontrakt med AB Lidingöstaden om att anlägga en ny bana på Sticklinge att hyras av SGK. Arrendet var 12 000 kronor per år. Den nya banans första nio hål togs i bruk i augusti 1926 och på eftersommaren 1927 var 18-hålsbanan klar för spel. Den var då landets första 18-hålsbana.
Redan 1929 erbjöd AB Lidingöstaden, som ägde banan, SGK att förvärva den i stället för att hyra den. Priset var 100 000 kronor kontant och 40 årliga armorteringar på 17 500 kronor. Styrelsen fann att det skulle bli en hård belastning på ekonomin. Bostäder för personal fanns inte och det skulle därför bli svårt att få arbetskraft. Den styva lerjorden blev stenhård och sprack vid torka och vid regn, särskilt då på höstarna, var banan blöt och lerig. Klubbhuset med kringliggande park skulle inte ingå i köpet, det tillhörde Zetterbergs arvingar, och det var osäkert om det över huvud taget skulle kunna förvärvas. Tre tees och en green låg inom detta område. En annan olägenhet var att de inte kunde förbjuda folk att promeneraöver banan. En ansökan till länsstyrelsen om fridlysning av banan hade avslagits.
SGK lämnade Lidingö för Kevinge 1932 och Lidingös bana lämnades åt sitt öde men arrendekontraktet fanns kvar. SGK försökte att på ett så smärtfritt sätt som möjligt bli löst från detta kostsamma avtal och tanken på en ny klubb på Lidingö väcktes inom SGK:s styrelse.
I tid till att Lidingö Golfklubb fyllde 80 år avslutades en lång period av genomgripande renoveringsarbeten. Banan byggdes om 2006-2009, restauranglokalerna 2011, under 2012 flyttade kansli och shop in i klubbhuset i helt ombyggda lokaler. Samtliga ytor utanför klubbhuset har rustats upp, ny puttinggreen framför klubbhuset, ny asfaltering av parkeringsplatser, tredubblad uteterrass och klubben fick en helt ny entré genom muren. Bergvärme installerades och 2013 fick rangen en genomgripande dränering. Totalt har klubben därmed investerat drygt 40 miljoner sedan 2006. Vi har nu en komplett renoverad golfanläggning för framtidens högt ställda krav.
Golfvärlden förändras, golfspelarna är rörligare, vill inte bara tillhöra en klubb. Köerna till medlemskap i golfklubbar försvinner osv. Det finns idag några få klubbar som har kvar kö och vi Lidingö Golfklubb tillhör dem, en kö som dessutom bara växer. Omsättningen på medlemmar är dock ganska stor, 43 % av dagens medlemmar i vår klubb har bara varit med i 10 år.
Det är därför på sin plats att informera om vår långa historia, Sveriges äldsta 18-hålsbana. Redogörelser finns sedan tidigare i jubileumspublikationer, 1983 och 2003.
Önskar er en trevlig läsning med denna skrift samt genom den mer omfattande historiedokumentationen på vår hemsida. Bo Göthman Ordförande i Lidingö Golfklubb
Banans Utveckling
En första Lidingö Golfklubb (LGK) bildades redan den 1 november 1924 med avsikt att anlägga en bana vid Sticklinge gård. En bana ritades av den engelske banarkitekten H G. Mac Donald på uppdrag av markägaren AB Lidingöstaden.
Den nya banans första nio hål togs i bruk i augusti 1926 och på eftersommaren 1927 var 18-hålsbanan klar för spel. Den var då landets första 18-hålsbana.
1930 - talet
Lidingös bana lämnades åt sitt öde men arrendekontraktet fanns kvar. Tanken på en ny klubb föddes då helt naturligt. Den 5 april 1933 beslöt man att bilda en ny Lidingö Golfklubb.
Den ursprungliga golfbanan som Lidingö Golfklubb fick överta 1933 ägdes av AB Lidingöstaden. Enligt arrendeavtal av den 6 maj 1933 fick klubben arrendera banan till utgången av 1965.
Under 1934 gjorde den nya styrelsen upp en generalplan för iordningställande av banan med igenläggning av diken, ombyggnad av greenerna, dräneringar och utläggning av vattenledning till greenerna. Med bidrag från medlemmarna, Lidingö Stad, AB Lidingöstaden och Handelsbanken kunde arbetet påbörjas. Det byggdes 15 nya greener under åren 1934-38. Rafael Sundblom svarade för konstruktionen av 8 hål och Per Hemberg för ombyggnaden av deövriga.
Underhållsarbetet pågick successivt. Många dikesstumpar fick fyllas igen, träd och snåriga buskar kapas. Många bollar kunde inte återfinnas i dessa hinder och under krigsåren fick spelarna pricka in var de förlorat sina bollar på en karta över banan, som låg hos caddiernastern, varefter caddies skickades ut för att leta efter bollarna.
Ända fram till våren 1938 hade den västra ladan full uppsättning med kor. Arrendatorn flyttade då över djuren till Boo Gård, varefter ladan blev tillhåll för klubbens maskinpark och förråd. Efter tillkomsten av det nya klubbhuset lades bansträckningen om 1939, så att den startade med nuvarande 1:an och slutade med nuvarande 4:e.
I övrigt upptog banan i huvudsak samma markområde som idag fast bansträckningen lagts om flera gånger, de mest omfattande omläggningarna skedde 1936, 1939, 1965, 1977, 1985 och 2006-08.
1940-talet
Den viktigaste händelsen under 40-talet var att Sticklinge Klubbhus Aktiebolag den 31/12 1943 köpte hela golfbaneområdet om 636 765 m2 med tillhörande anläggningar av Fastighetsaktiebolaget Norra Lidingö (tidigare kallat AB Lidingöstaden). Klubben blev därmed den största privata markägaren på Lidingö. Översvämningarna på andra och tredje hålet kom regelbundet varje vår. Den största översvämningen inträffade emellertid i september 1946, då det regnade 40 dygn i sträck och då hålen blev avstängda för spel i 14 dagar.
1950-talet
I början av femtiotalet ökade emellertid aktiviteten. Planer på tre nya hål utarbetades liksom på en om- och tillbyggnad av klubbhuset. Genom markbyten med staden år 1952 av ett område som klubben hade längst i söder bortom kullarna vid dåvarande 3:e green fick klubben tillgång till gipen i skogsområdet där nu 17:e och 18:e hålen ligger.
Vad banan beträffar beslöt styrelsen i april 1953 dels bygga två helt nya hål, dels genom förändringar och förlängningar in i den nämnda gipen skapa ytterligare ett hål. De förberedande arbetena kom att utföras 1953 och 1954. Längre än så drevs inte arbetet. Brist på medel satte stopp. Det skulle dröja till in på 60-talet innan de nya hålen blev klara.
1960-talet
Diskussioner fördes med staden om en eventuell flyttning av golfbanan till Elfvik där det fanns goda möjligheter att bygga 18 plus 9 hål med herrgårdsbyggnaden som klubbhus. En sådan bana utreddes också liksom ett alternativ vid Gråviken och Yttringe. Ett förslag utarbetades av golfbanearkitekt Nils Sköld sommaren 1961. Detta överlämnades i oktober 1961 till stadens myndigheter men man kunde då konstatera att staden ville ha kvar banan på sin nuvarande plats.
De nya hålen visade sig kräva betydligt mer arbete, tid och pengar än ursprungligen förutsetts. Först 1964 kunde de tas i bruk för att från 1965 ingå i den ordinarie banan.
Fastighetsbolaget sålde 1964 i mars 42 600 m2 mark på banans sydligaste del till Lidingö Stad. En konsekvens av markförsäljningen var att banan måste läggas om ganska väsentligt. Behovet av en drivingrange hade länge varit trängande och tidvis lösts med provisorier bl a på nuvarande 12:e hålet. Nu anlades drivingrangen. Vidare öppnades de nya hålen (nuvarande 11 och 12) och 16:e blev en dubbel dogleg upp till en nyanlagd green i skogsgipen. Greenen låg i ungefär samma läge som 17:e greenen har idag och 17:e spelades från en ny tee som vänster dog-leg till gamla 17:e green, nuvarande övningsområdet för inspel.
1970-talet
Avsikten var att under några år undvika större investeringar. Arbetet skulle inriktas på underhåll och successiva banförbättringar. Detta program genomfördes också med ett undantag - vattenförsörjningen behövde säkras. Tillgången på vatten hade under vissa torrår varit kritisk för bevattningsanläggningen. Ett nytt förslag om damm väcktes i mars 1972. Provborrningar utfördes för att undersöka möjligheterna att utnyttja grundvattnet. Provborrningarna blev positiva och i augusti 1973 beslöt styrelsen att dammen skulle byggas vid 3:e tee för att vi på detta sätt skulle kunna bli mer eller mindre självförsörjande vid bevattning av banan. I september 1974 var dammen i funktion.
1977 medförde dock nya vägbyggen och den ökade trafiken till Sticklingeområdet att det gamla 11:e korthålet kanske måste offras och 2:ans green var också i farozonen. På hösten 1977 beslöt styrelsen att slopa 11:e hålet (nuvarande 13) och i stället dela upp dåvarande 16:e på två hål. Beslutet fattades efter krav från Trafikrådet i Lidingö kommun att flytta green åt höger pga skaderisken för vägtrafikanter.
Ändringen genomfördes omgående och det nya korthålet nr 15 (nuvarande 16:e) spelades från säsongen 1978. I samband härmed avkortades det nuvarande 11:e till par 4.
1980-talet
1980-talets investeringar riktades i första hand till banans förbättring och till banskötselns rationalisering. En grupp frivilliga medlemmar med dåvarande bankommitténs ordförande, Jan-Erik Björkström, i spetsen genomförde ett enormt röjningsarbete under ett antal vintrar.
År 1977 hade det 11:e hålet (nuv. 13:e), som tidigare sagts, fått slopas på grund av skaderisker för vägtrafikanter på Kyttingevägen vid den lågt belägna greenen. Genom överenskommelse med dåvarande ABV (Aktiebolaget Vägförbättringar) som byggde ut Sticklingeområdet att lägga upp schaktmassor kunde en ny upphöjd green för 11:an (nuv. 13:e) och en ny högt belägen utslagsplats för 12:an (nuv. 14:e), som eliminerade skaderiskerna,åstadkommas. De togs i bruk 1985 och samtidigt lades 16:e och 17:e om. Härigenom bereddes också, i gipen upp mot gamla 16:e green, plats för en sju håls korthålsbana.
Under årtiondet anlades grästees på de flesta hålen så att endast tre hål kom att sakna (nr 6, 16 och 18) samt ytterligare fyra för damer (nr 9, 12, 13 och 14).
Den kanske viktigaste banförbättrande åtgärden var anläggningen av en modern automatisk fairwaybevattning. Den beslöts 1985 och utfördes i två etapper 1986 och 1987 och består av brunn, damm, pumpanläggning och ca 9 000 m ledningar, datastyrda ventiler och 254 spridare. Den ersatte det gamla arbetskrävande bevattningssystemet med regntåg, som funnits sedan 1965 och som 1974 kompletterats med dammen och pumphuset vid 3:ans tee.
En annan viktig förutsättning för kvalitetshöjningen av banan var också den betydande nyanskaffningen av maskiner, gräsklippare, kantklippare, bunkerkrattare, traktorgrävare mm som successivt skedde under 80talet varigenom banarbetet under greenkeeperns ledning kunde både effektiviseras och rationaliseras med gott resultat samt mindre personalåtgång.
1990-talet
1992 gick vår dåvarande greenkeeper Egon Karlsson i pension och efterträddes av Andres Roop. Andres var tidigare anställd på Wermdö GK men kom till Lidingö redan 1980. Samma år påbörjades renoveringen av våra bunkrar. 160 ton sand kördes ut till bunkrarna.
Det ekonomiska läget gjorde att investeringar fick hållas på en minimal nivå under början av 90-talet. Man kunde i alla fall utföra en ny mätning av banan, trimma det datorstyrda bevattningssystemet, underhålla bunkrarna samt utveckla nya teeskyltar och längdpinnar. Satsningen på nya grästees sköts framåt i tiden.
Sprinklerlocken förseddes med siffror som angav avståndet i meter till mitten av green. Dessa togs emellertid bort efter några år för att återkomma igen 2003.
1995 blev klubben ägare till hela trädgården vid torpet bakom 6:e green. Klubben ägde redan tidigare halva trädgården. Torpet som idag bland annat används som omklädningsrum för banpersonalen, renoverades i slutet på 80-talet.
Slopesystemet infördes 1996. Under våren byggdes dammarna framför röd tee på 6:e hålet liksom dammen till vänster om 7:e fairway. På 6:e hålet byggdes nya tees. Skogsdungen mellan 5:e och 8:e hålen fick en välbehövlig upputsning. Helt nytt teeområde, då kanske det vackraste på banan, byggdes på 16:e.
Hål nr 5, 7, 8 och 9 fick 1997 nya greenområden och bunkrar. Totalt byggdes 12 nya bunkrar detta år. Till höger om 9:e green tillkom en ny damm. På 5:e och 10:e byggdes nya tees. Äntligen fanns det grästees på alla hål!
Träningsområdet i trädgården bortom 6:e green iordningställdes. På drivingrange gjordes en utfyllnad i södra delen vilket medförde att man kunde placera ut 18 nya mattor. I allt en väsentlig utökning av träningsmöjligheterna.
1998 blev ett vattenår. Dammen på 2:a hålet byggdes ut ett tiotal meter åt höger. På 3:e hålet byggdes två dammar, en strax till vänster framför tees, samt till stor förtret för många spelare, en till vänster kort om green, men man skall ju slå rakt, inte snett. Diket mellan dammarna gjordes lite bredare och slingrande.
1999 - ett katastrofernas år
Tidigt på morgonen 1 augusti brann västra ladan ner till grunden, nästan exakt 13 år efter det att östra ladan brann ner. Allt som fanns i ladan - maskinpark, verktyg, utrustningar, gamla klubbor och golfbilar blev lågornas rov. Det enda som kunde räddas var en greenklippare, men den blev svårt skadad. Banarbetaren Roger Franzén som bodde i torpet hade tidigt på morgonen fått kontakt med en maskinleverantör som på eftermiddagen samma dag levererade en green- och en fairwayklippare som lån.
En måndagskväll någon vecka efter branden drog en tromb fram över Kyttingevägen samt 2:a, 4:e och 17:e hålen. Ett tjugotal träd blåste ner. Vittnen berättar att stora trädgrenar for 50 meter upp i luften. På toppen av dåvarande 17:e hålet stod en stor vacker ek, den blåste också omkull. Ekens diameter var 80 - 100 cm. Lyckligtvis kom ingen människa till skada.
En vecka senare slog blixten ner i pumphuset dit bevattningssystemets datorstyrning hade flyttats provisoriskt efter branden. Styrningen blev utslagen på nytt.
Det var inte nog med detta. En höststorm rev ner skyddsstängslet vid 1:a hålet.
Dessutom skadegörelse lite här och var: graffitimålning på pumphuset, mopedåkning och bensin på några greener samt skadegörelse på café 9:an.
2000-talet
Vid säsongstarten 2000 stod en ny lada färdig. 18 nya maskiner, verktyg, utrustningar av olika slag och nya golfbilar, allt fungerade från start. Dessutom var den nya ladan helt anpassad för ändamålet. Vi kan nog tacka vår dåvarande ordförande, Bo G Boestad för att återuppbyggandet fungerade så bra, han lade ner ett fantastiskt arbete för att få det hela att fungera.
2004 anlades en ny green på hål 15 och i samband därmed en ny damm längs hålets högra sida. Den nya greenen byggdes enligt den amerikanska USGP-standarden. Detta uppbyggnadssätt anses ge bättre greenkvalitet och längre spelsäsong. Greenen sågs som ett testprojekt att ligga till grund för ett program för en eventuell successiv ombyggnad av våra greener.
Ombyggnaden av banan 2006 - 2008
Styrelsen och Anläggningskommittén (tidigare Bankommittén) hade i flera år arbetat med planerna på en ombyggnad av vår bana med flera olika arkitekter inblandade. Det hade länge stått klart att vårt nuvarande markinnehav inte skulle räcka till mer än marginella förbättringar av banan. Under 2003 fördes en mycket positiv diskussion med kommunen som hade angivit vilka områden som skulle kunna vara tänkbara för en utvidgning.
En idéskiss till en större ombyggnad och modernisering av vår bana togs fram av den kände banarkitekten Peter Nordwall tillsammans med dåvarande ordföranden i vår bankommitté Carl Bäcklund. Förslaget byggde på förutsättningen att någon utbyggnad med ytterligare nio hål inte skulle vara möjlig.
Förslaget fick ett ganska ljumt mottagande av klubbmedlemmarna och många frågade sig om det verkligen var nödvändigt att göra så stora ingrepp. Andra påpekade nödvändigheten av att ge 27-hålsalternativet en verklig chans innan man avskrev det. Styrelsen delade denna uppfattning och kom att engagera ytterligare en banarkitekt, Peter Chamberlain, för att göra en förstudie och ett antal skisser för att bl.a. belysa markbehovet. Skissen kom att ligga till grund för en dialog med kommunen för att undersöka om det skulle gå att finna en för båda parter rimlig lösning på markfrågan.
När det kom till kritan visade det sig dessvärre att vår optimism om att kunna få ytterligare mark av Lidingö kommun var ogrundad och i november 2005 konstaterade styrelsen att utbyggnadsplanerna på grund av detta måste skrinläggas.
Bearbetningen av säkerhetsfrågorna och behovet av en ”uppdatering” av banan hade emellertid resulterat i ett arbetsmaterial som styrelsen presenterade på ett extra årsmöte den 19 januari 2006 då man bad om medlemmarnas synpunkter innan ett färdigt”paket” skulle tas fram för ett eventuellt beslut på det ordinarieårsmötet under våren.
Efter informationsmötet den 19 januari 2006 arbetade Anläggningskommittén och Peter Chamberlain vidare med att utveckla och ytterligare konkretisera förslaget samt att ta fram en kostnadsuppskattning av projektet. Styrelsen sammanställde materialet i ett ”Prospekt” som skickades ut till medlemmarna innanårsmötet den 6 april 2006.
Uppstarten En Banbyggargrupp (BBG), underställd styrelsen, bildades för att driva detaljprojekteringen och genomförandet. Gruppen bestod av Freddie Norvell (projektledare), Peter Chamberlain (golfbanearkitekt), Jochum Söderström (klubbdirektör), Jan-Eric Björkström (f.d. mångårig ordförande i Bankommittén), Linda Appelblad (klubbmästare 2003 och 2004). Klubbens greenkeeper och Leif Åberg var adjungerade.
Avtal träffades med HSJ Golfanläggningar AB om ombyggnad av vår bana. Entreprenaden skedde enligt självkostnadsprincipen och baserades på en kalkyl och mängdspecifikation samt HSJ:s prislista avseende egna maskiner och personal. I samråd med arkitekt och byggare har beslut fattats om att genomföra ombyggnaden på 2 år istället för som tidigare var tänkt på 3 år.
Säkerheten var som tidigare nämnts det kanske allra viktigaste för oss att tillgodose i samband med ombyggnaden. Detta gjorde att BBG beslutade föreslå en ändring av vårt första hål till ett par 3 istället för som nu ett par 4 hål, ett förslag som styrelsen ställde sig bakom. Gruppen föreslog också en omläggning av 17:e och 18:e hålen.
Med tanke på de omfattande arbetena på våra fairways på grund av den nya bevattningsanläggningen samt dräneringsarbetena föreslog BBG också att i princip samtliga fairways i den första etappen ”byggs om” dvs. får ny såbädd och nytt gräs. Diskussionerna om val av gräs pågick under hösten/vintern 2006. Frågan diskuterades ingående med såväl golfbanearkitekten som experter på Svenska Golfförbundet. I juni 2007 beslutades om att använda följande grästyper. Greener: Rödsvingel Fairways: 70% rödsvingel och 30 % ängsgröe Tees: Blandning rödsvingel, ängsgröe, rajgräs alt 60 % rödsvingel, 40 % tuvtåtel Ruffar: Blandning hårdsvingel, fårsvingel, rödsvingel
Anledningen till att man valde rödsvingel på såväl greener som foregreener var att rödsvingel kräver mindre skötsel och underhåll än krypven, som skulle kunnat vara det andra alternativet. Genom att välja samma grässort på såväl greener och foregreener skulle vi, som har relativt små greener, enligt arkitekten få ett bättre helhetsintryck.
Den 16 september 2007 spelades de sista golfrundorna på ett bra tag och den 17 september började entreprenören att med sina traktorer och grävmaskiner forma nästa etapp. Markarbetena var i denna etapp inte fullt lika omfattade som i den första men det var många meter kulvertledningar och dräneringsrör som skulle bytas ut innan greener och tees kunde börja byggas upp. Ett extra årsmöte i november 2007 tillstyrkte ett extraanslag på 2,6 miljoner kronor för att få fairways och tees i etappen 2 i samma standard och kvalitet som etappen 1
Beslut togs om att sänka damtee på gamla 14:e (nuv. 11:e) och att rusta upp 9:ans gamla backtee så att det skall fungera som backteeäven i framtiden. Beslut har dessutom tagits om att ”bygga om” 15:e och 17:e backtees. Därmed har samtliga tees på banan samma höga standard.
I augusti 2008 var hela banan, alla 18 hålen, sådda och det växte för fullt. De första 9 hålen hade, något försenat, öppnats för spel. Upprustningen av drivingrangen började under hösten 2008 och framemot vårkanten 2009 kunde både den, det nya träningsområdet vid rangen och alla 18 hålen börja användas. För att få en bättre ”mix” på långa och korta hål och för att få ett jämnare speltempo kom spelordningen för några av hålen att ändras. Hålen med den gamla numreringen 14, 13, 11 och 12 ”döptes om” till 11, 12,13 och 14.
En mera utförlig beskrivning av beslutsgångar och en redovisning av arbetena med ombyggnaden finns att läsa i ”Ombyggnaden av Lidingö Golfklubbs bana 2006 - 2008” i arkivet på klubbens hemsida.
2010- talet
Vintern 2010/2011 var en av de tuffaste på många år med massor av snö och sträng kyla. Eftersom snön kom före kylan blev det ingen tjäle i greenerna förrän mot slutet av vintern vilket innebar ett perfekt klimat för svampar.
Snösmältningen gick snabbt och temperaturen steg i början av april vilket gjorde att greenerna återhämtade sig snabbt och man tog beslutet att öppna banan till påsk. Då slog emellertid nattfrosten till vilket gjorde att all tillväxt upphörde. Under de fyra veckorna efter påsk var det frost under merän hälften av nätterna och väldigt låga temperaturerövriga nätter, vilket medförde att grästillväxten i princip var obefintlig och att den stödsådd som utfördes på greenerna i mitten av april inte kom upp. Genom ett jordprov konstaterades det att greengräset förbrukat mycket av näringen i marken och man la på en relativt hög dos med flytande gödselmedel. Greengräset reagerade negativt på gödslingen och någon form av brännskada uppstod vilket medförde att nästan allt gräs på greenerna försvann. Åtgärder vidtogs omedelbart. Greenerna stödsåddes ytterligare en gång, man tillförde rikligt med näring och vattnade som om det vore fråga om en nysådd, d.v.s. lite och ofta.
Den 1 juni fick klubben besök av Conor Nolan, som är expert på gräs och arbetar på Sport Turf Research Institut i England. Han rekommenderade att man skulle hålla ordinarie greener stängda ytterligare en tid för att ge nysådden möjlighet ta sig. Utöver det föreslog Conor ett antal ytterligare åtgärder som klubben skulle behöva göra. Styrelsen beslutade i enlighet med Conors rekommendation att hålla greenerna, som stängdes den 22 maj, stängda till den 18 juni.
Tillväxten av gräs på greenerna gick även 2012 långsamt p.g.a. den kalla våren. Klubben tog in konsulthjälp i form av Carl-Johan Lönnberg, bankonsult på SGF och Magnus Adén, som då var greenkeeper på Ullna GK. De tog fram ett åtgärdsprogram och en skötselplan för banan som man arbetade efter allt för att få banan i bästa skick till sommarens stortävling, EM för Boys. Banan var i toppkondition till EM och hade nog aldrig varit så bra sedan ombyggnaden. Hur hade det gått till? Jo, sju veckor före tävlingen ”vräkte” man ut massor med gödning på både fairways och greener. Lägligt nog kom det strax därefter massor med regn som satte fart på växtligheten. Man rekryterade in mer personal, huvudsakligen pojkar från klubben, som snabbutbildades för olika arbetsuppgifter. Som mest arbetade 14 personer mot normalt 9 under sommaren. Alla besjälades av utmaningen och ställde välvilligt upp med många övertidstimmar. I slutet av maj groomades (lätt vertikalskärning) greenerna för första gången. Mycket liggräs togs upp. Den första dressningen utfördes med ny sand och resultatet blev mycket bra. Det ströddes ut tre dressvagnar sand per green eller sammanlagt totalt ca 40 ton. Ytterligare en dressning med samma mängd sand genomfördes veckan därpå. Tillväxten kom återigen igång under början av juni och samtliga ytor började se bra ut. Man arbetade mycket med att försöka få bort allt liggräs som fanns Detta är en bild från nuvarande 1:a green från omkring 1933, medtagen som en tröst för dem som har synpunkter på dagens greener.
Genom att borsta greenerna ruggades gräset upp varpå det klipptes, allt med perfekt resultat. ”Borstmaskinen” bestod av en upp och nedvänd träpall på vilken man spikade fast 14 piasavaborstar.
Ruffarna fick växa upp till 130 mm, vilket på flera hål fick till följd att spelarnas träklubbor kom till begränsad användning. Under tävlingsveckan klipptes greenerna dels tidigt på morgonen dels på eftermiddagen efter spelets slut. Greenerna klipptes ned till 3,2 mm, vilket resulterade i ett stimptal runt 10. Resultatet av allt hårt arbete blev riktigt fina greener till EM för Boys i juli månad. Tätheten på våra greener kommer att komma i takt med att mer organiskt material (thatch) byggs upp.
Men fram på höstkanten började våra greener återigen ”må dåligt”. På rekommendation av bl.a. Conor Nolan beslutade styrelsen att så in rödven i våra greener. Klubben lånade in en stödsåmaskin från Dalsjö Golfklubb, en maskin som lägger ner gräsfröna på ett annorlunda sätt än den stödsåmaskin klubben har. Den nya stödsåmaskinen ska på ett bättre sätt säkerställa fröbanken. Den stödsådd som gjordes under hösten hoppas man skall ge positiva effekter med fina greener som resultat när jubileumssäsongen 2013 drar igång.
I januari 2013 började Vattenfall att ta ner högspänningsledningarna som stört spelet både ”mekaniskt” och visuellt på hålen 13 – 18. Säsongen 2013 kommer man att kunna spela utan att behöva gräma sig över att alla de fina golfslag som resulterade i att bollen träffade ledningarna måste slås om.