Vatten- och sidovattenhinder på LGK

Jag får ofta synpunkter på att våra diken, dvs sidovattenhinder, är dåligt markerade på banan. Här nedan ska jag förklara hur vi resonerat när vi markerat banan vad gäller vatten- och sidovattenhinder.

Hur en bana ska markeras finns det i stort sett lika många synpunkter på som det finns medlemmar och egentligen så har i princip alla rätt så länge som man håller sig till reglerna. Jag har vid åtskilliga tillfällen lotsat både förbunds- och distriktsdomare runt vår bana inför större tävlingsarrangemang och kan konstatera att alla har olika åsikter om hur och vad på banan som ska markeras.

På vår bana så har vi en utmaning i att vi har väldigt många diken. Skulle man gå ut och mäta dessa så handlar det troligen om flera kilometer diken. På i princip alla hål utom 1:an, 5:an och 13:e så har vi vatten- eller sidovattenhinder som är i spel.

Det bästa vore självklart om vi kunde markera alla diken på ett tydligt sätt med både pinnar och plattor eller varför inte med sprayfärg. Det vore dock ett mycket omfattande arbete att markera upp banan inför varje säsong. Att sedan underhålla alla dessa markeringar skulle ta en hel del tid och troligen behöva göras minst en gång var fjortonde dag beroende på det sätt man väljer att markera dammar och diken. Dessutom innebär en massa markeringar att skötsel och underhåll skulle ta längre tid för banarbetarna vilket förstås innebär ökade kostnader. Man kan även diskutera estetiken i att ”lusa” ned en banan med mängder och pinnar och plattor och även här går åsikterna isär huruvida det är vackert eller fult.

Vi i Regel- och hcp sektionen, som ansvarar för markeringen av banan, har därför försökt att var så sparsamma och konsekventa som möjligt då vi markerat banan. I stort sett så har vi bara markerat de sidovattenhinder som finns på hål 2 och 3 samt hål 17. Vidare är vattenhindren på hål 2, 7 och 15 markerade.

För övriga diken och dammar gäller det som står i klubbens lokala regler:

”Alla omarkerade diken och dammar är sidovattenhinder. Gränsen till hindret definieras av där marken bryter av mot hindret.”

Såhär definieras ett vatten-eller sidovattenhinder enligt regelboken:

”Ett vattenhinder är varje hav, sjö, damm, å, bäck, dike, öppet dräneringsdike, eller annat öppet vattendrag (vare sig det finns vatten däri eller ej) och annat av liknande natur på banan. All mark och allt vatten innanför gränsen för ett vattenhinder tillhör vattenhindret.”

Det innebär alltså att vi på LGK har mängder av sidovattenhinder med eller utan vatten beroende på säsong och väderlek. För oss som spelar på banan så blir det därför, som i många andra regelfall, en bedömningsfråga om bollen är i, eller inte i, ett sidovattenhinder.

Ofta får jag höra argumentet om att sidovattenhindren måste markeras därför att det annars leder till så många regelbrott. Jag är av uppfattningen att markering av en bana inte gör att det i någon mindre omfattning skulle göras fel eller att spelare skulle bryta mot reglerna i mindre utsträckning. Felet, eller snarare problemet, är att alltför få spelare kan reglerna och i synnerhet vilka regler som gäller för vatten- och sidovattenhinder.

Men skulle det finnas någon eller några medlemmar som tar på sig uppdraget att markera upp banan, gärna med sprayfärg, och sedan regelbundet underhålla markeringarna, som självklart försvinner vid regn eller banskötsel, så skulle ingen vara gladare än undertecknad.

/ Lars Waerland, Ordf. Regel- & hcp sektionen

E-post: lars.waerland@gmail.com

Tel: 070-5708158

Kommentarer

Fler artiklar